NEVER EVER AGAIN

Aldrig igen att jag tänker gå på en träning med tom mage. Kändes som om jag skulle dö på fläcken när vi väl började röra på oss. Svimfärdig var jag hela tiden men Elsas äpple räddade mig, tacktacktack! Mina fötter ville konstigt nog röra sig mer än de någonsin gjort men hela kroppen skrek efter mat. Jag skulle aldrig, och då menar jag ALDRIG, kunna banta eller hålla på med någon sådan skit. Omöjligt. Aldrig igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0