isabellaStrm

När jag satt där och väntade den eviga väntan innan jag fick träffa min läkare fanns det en tjej där på andra sidan väntrummet, mitt emot mig. Först halvsatt hon upp med sin pojkväns armar om sig och hyperventilerade. Så satt hon i kanske tio minuter innan pojkvännen hjälpte henne att lägga sig ned, men huvudet i hans knä. Hon låg där, kunde knappt röra sig, hyperventilerade med stängda ögon som hon öppnade när pojkvännen sa henne något. Jag tyckte så synd om henne när hon låg där, hon var inte jätteung utan runt 25, men såg ändå så klen och svag ut. Det var en hemsk syn. Det otroliga var att trots att jag mådde så dåligt för hennes skull kunde jag inte undgå att se pojkvännens ögon. Dom var så oroliga och ledsna, och kollade ständigt upp för att se om det snart var deras tur. De fick vara där i väntrummet i kanske 20 min/ halvtimma innan pojkvännen åter igen gick fram och pratade med henne i receptionen, efter det tror jag att de gick till akuten. Det var ingen trevlig upplevelse, stackars flicka.