isabellaStrm

Det är som Mr Incredible i Superhjältarna säger. "Hur många gånger man än räddar världen, hamnar den alltid i trubbel igen". Och se hur sant det är! Nu menar jag inte att man inte ska lösa problem, klart att det blir bättre någon gång. Jag är bara så otroligt trött på alla de problem som kommer från dag till dag. Och på något sätt känns det som om de bara bli tyngre och tyngre var dag. Kanske beror det på att jag inte löser dem, bara staplar dem på axlarna mina. Inte konstigt att man blir trött. Vissa av problemen klarar man bara inte av att lösa själv, det är så när som omöjligt. Och varför att klaga lite till och tycka lite extra synd om mig själv medan jag ändå håller på? Blir trött på alla de falska jag har insett finns runt om mig, som egentligen inte bryr sig? "Alla är så in i helvete självupptagna. Ingen ser längre än sin egen nästipp" (citatet kommer från en blogg jag börjat läsa på senare tid, annorlunda. Klicka på länken för att komma till bloggen) Nu på den senare tiden har jag börjat tänka så att varför skulle någon bry sig om vad jag tycker och tänker? Jag är ingen speciell. Men jag är trött på att bli nedtryckt, också på att se vänner bli detsamma. Alla är speciella på sitt vis. Jag har också blivit så osäker på mig själv. Inte utseendet, det skiter jag fullständigt i vad andra tycker och tänker om mig. Det finns ändå inte mycket att göra åt, jag ser ut som jag gör. Jag är nöjd med mig själv ur den synvinkeln. Jag är däremot osäker på mina handlingar, vad jag gör från dag till dag. Vad jag säger. Hur jag går. Hur jag kollar. Hur jag äter. Hur jag skrattar. Hur jag reagerar på saker runt omkring. Sådan var jag inte förut. Vad är det som händer?? För kanske tre månader sedan var jag den Isabella Ström, som vågade vara den jag är. Sket fullständigt i om du inte gillade den jag är. Vart tog du vägen bruden?! Därför tänker jag nu stänga in den osäkerheten i en liten låda. Låsa den med en nyckel. Gömma lådan låååångt inom mig, där jag inte hittar den på ett tag. Nyckeln tänker jag slänga bort, någonstans där ingen letar.
   I'M BACK, BITCH